"Tyvärr, maten är utrotad"

Idag händer det mycket elände kring IPRED2, så eftersom alla skriver om det (och med rätta) så tänkte jag skriva om nåt helt annat. Det handlar om när jag var på middag häromdagen.

Man tror att det inte kan hända så mycket nya saker när man fyllt 35. Nå, då hände en sak som kunde vara tagen ur en dålig dystopisk science-fiction-B-rulle. Jag var på East vid Stureplan och beställde in sushi, och upptäckte chu-toro och o-toro på menyn (fetare tonfisk, som ska vara väldigt bra - jag har bara läst och hört om dem). Beställde in en tallrik med blandad sushi, plus en av varje från chu-toro och o-toro.

Efter två minuter kom servitrisen tillbaka med ett ursäktande leende. "Tyvärr", sade hon, "köket meddelar att chu-toro har blivit utrotad. Får det vara något annat?"

Piratpolitiken sprider sig

Uppenbarligen kan man ha väldigt stort inflytande utan att sitta i den svenska riksdagen. Norska Venstre (motsv. svenska folkpartiet liberalerna) tog just hela Piratpartiets upphovsrättspolitik och gjorde till sin egen. Enhälligt, dessutom.

FRA-hearingen den 12 april

Jag var på riksdagens hearing om regeringens massavlyssning imorse mellan 0930 och 1200. Där kom fram många nyanser som inte alls syns i medias rapportering.

Till att börja med är det intressanta inte egentligen vem som säger vad. Det intressanta är att känna på hur gruppen uppfattar människor som pratar för eller emot, oavsett saklighet. Gruppsykologisk fingertoppskänsla, alltså. Och där kan jag säga en sak med säkerhet:

De som kritiserade massavlyssningen och inte vill ha den alls uppfattades av samlingen som paranoida hysteriker som inte litar på vår trygga, goda stat. Eller rättare sagt, de utmålades så av ett fåtal tongivande personer, och den tysta majoriteten protesterar inte. Det här förslaget kommer att gå igenom, och det kommer att gå igenom för att de som arbetar för det har varit bra på att övertyga resten om att "men vi kommer ju inte att missbruka några befogenheter, det förståååår ni väl?". Det skulle åtminstone gå igenom en vanlig majoritetsvotering - men i en minoritetsbordläggning, en procedur där grundlagen åkallas av 1/6 av riksdagsledamöterna för att skjuta upp förslaget i ett år (eller kanske ett år i taget) så kan det finnas tillräckligt stort stöd från riksdagsledamöter med vanligt hederligt civilkurage att slåss för det som finns kvar av medborgarrätt. Det kunde jag inte bedöma utifrån de strömningar jag uppfattade från läktarplats.

Det gick att identifiera ett par intressanta nyckeltrender i diskussionerna. Jag återkommer till dem.

Rent formellt gick det till så idag att statssekreterare Wessberg började med att inleda diskussionen med allting som förslaget inte är. Man motiverade förslaget utifrån tre distinkta punkter: behovet av signalspaning som sådant för Sverige, behovet att skydda svensk trupp, och behovet av att klargöra gränsdragningen mellan inre och yttre hot. Det här förslaget ökar ju FRAs mandat till att spana på allt som är "yttre hot", plus när det skulle råka ha förgreningar in i landet.

Fokuset från Wessberg låg väldigt tydligt på vad FRA-förslaget inte är. Det pratades om att FRA inte får agera polisiärt. Det pratades om att FRA inte får ägna sig åt brottsbekämpning. Sådana ärenden ska omedelbart lämnas över till polisen.

Vi tar det där igen, med ett par nyckelord och förtydliganden: FRA får inte agera polisiärt (men däremot plocka upp information av intresse för polisväsendet och förmedla). FRA får inte ägna sig åt brottsbekämpning (men däremot åt brottsprevention och rent polisiär spaning, det får visserligen inte vara det uttalade syftet, men överskottsinformation som man råkar snubbla över är kalastrevligt).

Hur riksdagens ledamöter stillasittande accepterar den här tankevurpan är en gåta för mig. Man säger uttryckligen att FRA inte får agera polisiärt, och i samma andetag säger man att FRAs spaninsgdata som rör polisiära förhållanden ska lämnas över till polisen.

Tänker man inte på att en väsentlig del av brottsbekämpning faktiskt består av spaning? Tänker man inte på att brottsbekämpning rentav inte kan fortgå utan spaning? Hur kan man säga att FRA inte ska ägna sig åt polisiär brottsbekämpning, samtidigt som man säger att FRA ska lämna över spaningsdata för brottsbekämpning till nästa myndighet med uppgiften att agera på den - en uppgift de inte kunnat utföra utan spaningsdatat ifråga?

Att här säga att FRA inte agerar polisiärt är ett lika genomskinligt resonemang som när man skapar andra myndighetskonstruktioner med uppgift att ta hand om våta jobb, så att uppdragsgivarna kan säga att just deras myndighet inte ägnar sig åt sådant. Men det ändrar inte på att FRAs uppgifter i helhet faktiskt hjälper, och därmed blir en del av, polisens uppdrag.

Så den här konstruktionen gör definitivt att FRA blir en del av polisväsendet. En FRA-representant som var väldigt pedagogisk lite senare pratade till och med uttryckligen om "polisiära kunder" till FRA. Jag har svårt att uttrycka det tydligare att FRA kommer att agera som en agent åt polisväsendet. (Det kan vara svårt att läsa på bilden förminskad. Klicka på den för att förstora upp.)

(Det går också att notera "politiska kunder" som en annan av kategorierna som FRA betjänar. Mer om det senare.)

Efter statssekreterare Wessberg hade hållit sitt inledande anförande, så tog Marie Hagström stolen och höll ett ytterligare inledande anförande. Jag minns faktiskt inte något av vad hon sade. Det får väl vara indikativt i sig.

Därefter följde den första frågestunden, innan en kort paus mellan 1040 och 1050. Rent konkret gick det till så att någon ställde en fråga, och därefter fick någon som var insatt besvara den.

Här märktes också en tydlig underströmning, och det var att de som försvarar det här förslaget inte alls förstår varför folk är så upprörda över det. På riktigt, alltså. Jag uppfattar en attityd gentemot kritikerna att de behandlas som begåvningshandikappade som bara inte förstår sitt eget bästa.

Anne Ramberg, klippa från Advokatsamfundet, kom t.ex. med en bra fråga (på bild syns Anne Ramberg i gult, Anders Eriksson från SÄPO framför henne i grått, och närmast kameran Anders Björck i svart). Hon menade, att det har nu sagts att FRA inte får spana på uppdrag av polisen, där en domstol tidigare gett nej till tvångsmedelsövervakning. Vem kommer då att fråga domstolen och riskera att få ett nej, när man kan gå till FRA i stället?, menade Ramberg. Denna fråga möttes med ett lugnande besked från FRAs representanter, som i stort sett gick ut på "men det är klart vi inte gör så, det skulle ju vara att missbruka de enorma befogenheter vi ber om som ingen ska få ha insyn i".

Jag måste också ägna några rader åt Anders Björcks fenomenala fötter i munnen under den här utfrågningen. Han höll ett halvlångt anförande nästan exakt klockan 10:30, alltså en timme in i utfrågningen, för dem som vill hitta det.

Under det här anförandet började han med att prisa FRAs kompetens att knäcka krypton, och som belägg för den kompetensen anförde han att FRA knäckte kryptot till tyskarnas Enigma under andra världskriget. Ja, för sextio år sedan, innan det ens fanns datorer! Detta anförde han som logiskt bevis för att FRA även idag är kapabla att knäcka i stort sett vilka krypton de vill. Jag skojar inte, se själva hur han viftar med boken som berättar om FRAs bedrifter under andra världskriget. Han hade tagit med sig den boken till hearingen för att han ville vifta med den. Någon annan orsak finns inte att ta med den till en sådan här hearing: den var knappast avsedd som pausläsning att ha under tråkiga anföranden.

Men hans bästa grodor återstod. Små nyanser som aldrig rapporteras, men som går att höra om man är där. Björck, som är någon form av höjdare i Försvarets Underrättelsenämnd (jag struntar i exakt vad han har för position, för han pratade som företrädare för nämnden), berättade att de i nämnden är ute och pratar med människor. Till skillnad från underrättelsenämnder i andra länder (han räknar upp en handfull), så är de ute och pratar med de människor som utför den lagliga signalspaningen. Han anförde detta som indikation på att de har kontakt med verkligheten.

Där gör vi en snabb paus och backar bandet lite: "...till skillnad från andra, så är vi ute och pratar med de människor som utför den lagliga signalspaningen".

Jag kan inte tolka det här på något annat sätt än att Björck vet om att det också finns en olaglig signalspaning i Sverige, och att det där var ett kvalificerande ord han aldrig menade att säga, att han tänkte lite för högt.

Precis innan pausen klockan 1040 blev det ännu roligare. Fortfarande Björck. När han lyfter fram signalspaningens förträffligheter, så anför han också att det finns stora fördelar för ett svenskt informationsövertag med att avlyssna trafik som passerar Sveriges gränser. Han påpekar då att många andra länder bara använder Sverige som transitland för sin privata trafik, där Sverige varken är avsändar- eller mottagarland, och att det vore en stor nationell signalspaningstillgång att avlyssna allt detta.

Två minuter senare, i pausen, ringde jag till journalistkontakter på YLE och berättade vad Försvarets Underrättelsenämnd just hade sagt i den svenska riksdagen. (Finland har tidigare högljutt protesterat mot att finsk privat kommunikation kan komma att oavsiktligt avlyssnas, då merparten av finsk teletrafik går genom Sverige. Björcks uttalande visar att det inte bara är avsiktligt man vill lyssna på den finska trafiken, utan att man dessutom vill göra det för att få ett strategiskt informationsövertag.) De blev märkbart intresserade.

Efter pausen höll en person på FRA en presentation med slides om hur det hela är tänkt att gå till. Den presentationen var faktiskt väldigt pedagogisk och välkonstruerad.

Jag har hela presentationen här om någon vill se (som ett fotoset på Flickr). Den är rätt kort.

Fokus i presentationen låg dels på vilka uppdragsgivare FRA har (politiska, polisiära och militära), och dels på hur signalspaningen går till.

Personen som föredrog (tyvärr har jag glömt vad han heter) illustrerade väldigt väl att FRA inte kan lagra all vår kommunikation för att senare gå igenom den genom att hålla upp en fiberkabel. "Det här är en typisk fiberkabel", sade han, och visade på de många glasfibertrådar den innehöll. Genom en serie uträkningar kom han fram till att en sådan kabel kan förmedla ungefär fem terabyte data per sekund.

"Men det är ju inte så meningsfullt om man inte sätter det i relation till något", sade han, och jämförde med FRAs budget på ungefär 500 miljoner kronor per år och vad hårddiskar kostar. "Om vi ska lagra allt som går genom bara en enda sådan här kabel", sade han, "så skulle bara hårddiskkostnaden för att lagra allt göra att vår årsbudget räckte i femton timmar."

Så han försäkrade att den personliga integriteten inte är hotad, i och med att alla brev som skickas inte kommer att granskas av säkerhetstjänsten. Tvärtom kommer man att använda massrekryterade tjänstemän med enklare utbildning för att ånga upp alla brev och bedöma innehållet utifrån vissa sökbegrepp, och därmed se till att de flesta brev inte granskas av säkerhetstjänsten. Bara de brev som bedöms som intressanta kommer att skickas vidare för närmare granskning till det stolta Sovjets säkerhetstjänst, och i och med det är privatlivet för den enskilde kamraten aldrig hotat, eftersom helt vanliga vardagsbrev aldrig kommer att bedömas som intressanta för säkerhetstjän...

*harkel*

Förlåt. Fel land och tid.

Var var vi? ...visst ja. Han försäkrade att den personliga integriteten inte är hotad, eftersom all kommunikation inte kommer att granskas av FRA. Tvärtom kommer man att använda massautomatiserade granskningprocesser för att bedöma och välja ut kommunikation efter vissa sökbegrepp, så att merparten av kommunikationen inte granskas av FRA. Bara sådan kommunikation som bedöms som intressant kommer att skickas vidare till FRA för närmare granskning. I och med det, så garanteras den enskildes rätt till integritet, eftersom helt vanlig vardagskommunikation aldrig kommer att bedömas som intressant för FRAs signalspaning.

Detta ifrågasattes inte av någon av de närvarande. Den enda som kom i närheten av att ifrågasätta det var Alice Åström (v), som hänvisade till att lagrådet hade ifrågasatt det - lagrådet menade att integritetskränkningen sker redan när den privata kommunikationen är föremål för avlyssning genom realtidsfiltrering, även om någon närmare granskning aldrig kommer att ske. De närvarande som försvarade propositionen avfärdade detta resonemang.

Många människor i hearingen kom med frågor efter pausen, men de flesta gjorde inte så stort intryck på mig. Jo förresten, någon - minns inte vem - kritiserade (med rätta) propositionen för att föregå (läs undvika) Integritetsskyddskommittén. Hur som helst. Det fanns fyra uttalanden som stack ut som intressanta, utöver Anne Ramberg tidigare:

Den förste jag vill nämna är Thomas Bodström. Inte så mycket för vad han sade i sak, utan för vad han sade i förbigående. Framför allt statssekreterare Wessberg hade tidigare tryckt hårt på att signalspaningsfokuset aldrig ligger på enskilda individer, och att informationen därför inte går att använda till brottsbekämpning. Bodström (som har läst propositionen ordentligt - titta bara hur mycket markeringar och anteckningar han har i sitt exemplar! - de flesta hade inte ens med proppen till hearingen) kritiserade Wessberg ganska hårt, och sade "sådan argumentation är ohederlig. Titta här i propositionen på sidan 79, här står i klartext att även enskilda kan bli föremål för FRAs signalspaning. Vi som är för det här förslaget behöver ha hederligheten att argumentera för propositionen som den är lagd, i stället för att fabulera." I korthet, han menade att man ska kalla en spade för en spade.

Han sade också att det här utvidgade mandatet för FRA inte är tillräckligt utrett. Tidigare hade man pratat om att vidga FRAs mandat från "yttre militära hot" till "yttre väpnade hot". Detta har utretts i detalj och har funnits godtagbart. Bodström menade att den formulering som nu lagts, att bara sätta mandatet till "yttre hot", är illa skriven och inte utredd. Wessberg svarade med att det fanns en oacceptabel luddighet i ordet väpnad - vad är en avsiktlig bakteriell smittspridning, till exempel? - som gjorde att den utredda formuleringen var olämplig.

Där kom en sak i förbigående som avslöjade väldigt mycket om det som kommer att hända härnäst. Bodström lät oerhört kritisk i sin framställning, men han sade också orden vi som är för det här förslaget i sin adress till Wessberg. Bodström kommer att arbeta för att förslaget genomförs, trots sin skenbara hårda kritik. Det ligger också i linje med det brev som FRA skickade ut till sina före detta anställda den 27 mars.

Därefter vill jag nämna ett anförande från Alice Åström (v). Hon sade tre saker:

• preventiv polisiär avlyssning, alltså "avlyssning av ännu icke misstänkta" som Bodström kallade det, är en realitet med det här förslaget
• det är ett oriktigt påstående att alla Lagrådets synpunkter har beaktats; Lagrådet var mycket tydligt med att integritetsintrånget sker redan när avlyssning av kommunikation möjliggörs genom filtrering på sökbegrepp, inte först när sökbegreppen väljer ut något för granskning
  
• luddigheten som statssekreterare Wessberg pekar på med "yttre väpnat hot" visar precis på vilken luddighet som finns även med dagens formulering, yttre hot, och hur det kan missbrukas.
  

Tre helt korrekta invändningar. Väldigt tragiskt att fler inte kommer med liknande - speciellt hade jag väntat mig den här sortens invändningar från liberalt håll.

Anders Eriksson (säpo) menade att det var ett bra förslag i sak, men hade två invändningar. Den ena var att regeringen - en del av de "politiska kunder" som FRA kallade det - ska få avlyssna helt oinskränkt utan någon form av kontrollorgan. Den andra invändningen kommer jag inte ihåg.

Att Anders Eriksson, som själv skrev ett av de fyra lagförslag om massövervakning som kommer upp nu i vår - ja, att han anser att det här är ett bra förslag, det förvånar mig inte med den bakgrunden.

Slutligen ställde Eva-Lena Jansson (s) en väldigt bra fråga. Hon ställde den inte sist rent kronologiskt, men jag berättar om den sist. Det riktigt intressanta hon sade var nämligen inte en del av hennes egentliga fråga.

Först beskrev hon frustration över att varje gång hon frågar något substantiellt om FRA-förslaget, så förväntas hon acceptera ett "det får du inte veta, men lita på oss" till svar. Jag minns inte exakt hur hon uttryckte sig, tyvärr, det där är min minnesbild för stunden. Ordvalet lär ha varit mer formellt.

Därefter menade hon att skyddet för nyhetsredaktioner helt omintetgörs med det här förslaget, och frågade hur FRA hade tänkt att säkerställa att vi fortsättningsvis har ett sådant skydd även i praktiken. Hon tog exemplet med en svensk nyhetsredaktion som kommunicerar med Al-Jazeera. Svaret hon fick var, ska vi säga, bristfälligt. I bästa fall varmluft, men jag uppfattade det snarare som nedlåtande.

Hur som helst var det intressanta egentligen hennes inledande kommentarer. Jag insåg plötsligt att beslutsfattarna aktivt undanhålls beslutsunderlaget.

Hon skriver väldigt insiktsfullt på sin blogg: "Om jag bara förstod hur signalspaning gick till så skulle jag inte vara kritisk. Men jag är INTE övertygad om att jag inte fattat vad förslaget går ut på."

Notera insikten att Eva-Lena bedömer att hon faktiskt har förstått vad förslaget går ut på, och just därför är kritisk. Detta var en möjlighet som över huvud taget inte tilläts utrymme i dagens hearing, och förmodligen inte i riksdagsdebatten kring förslaget i övrigt heller.

För att sammanfatta, så är hela den här debatten full av skenmanövrar. Beslutsfokus har lagts på de mytiska sökbegreppen som ingen kommer att få ha insyn i, och konsensus i salen låg på att det var de som var pudelns kärna i den här debatten. Inget kunde vara mera fel. Sökbegreppen är helt oväsentliga. Integritetsintrånget sker redan när kommunikationen kan avlyssnas efter sökbegrepp och väljas ut till noggrannare granskning (som för övrigt Lagrådet påpekar, slår det mig - och även Säkerhetstjänstkommissionen kom till samma slutsats 2002 i sin granskning av IB-affären). Vilka de mytiska sökbegreppen är, och hur urvalet sker, det är helt ointressant.

Vidare, så behandlas alla som ifrågasätter den här propositionen med ett märkbart förakt från dem som anser sig veta bättre, och vill driva igenom massavlyssningen. Inte bara det, utan de som kritiserar eller bara ifrågasätter den utsätts också för en übermenschenattityd och - viktigare - förnekas ett rimligt beslutsunderlag, trots att det är de som förväntas fatta beslut i frågan. I stället får de ett beslutsunderlag som i stort sett består av "Rösta för ökade avlyssningsbefogenheter, för vi vet bättre än du." Detta trots att det är riksdagsledamöterna som har beslutsansvaret, och inte de attitydfulla tjänstemännen och nämndrepresentatnterna.

Det, att systematiskt vägras tillgång till skäliga beslutsunderlag trots att man har beslutsansvaret, är i sig ett uppenbart och starkt skäl att rösta nej.


(Fotnot: alla citat är mina minnesbilder av vad som sades, men nyckelord - Björcks laglig, Bodströms Vi som är för det här förslaget - är ordagranna. Beslut i frågan fattas i en votering kl 12 den 14 juni.)

PS: Försvarsminister Odenberg, som mer eller mindre pantsatt huvud och karriär på att det här ska gå igenom, syntes inte till på hearingen.

Regeringen är inne och pillar på patenträtten

Regeringen har nu släppt propositionen om en harmoniserad patenträtt. Jag blir alltid skeptisk när man släpper en brutaltung proposition och säger att den "inte innebär några förändringar i sak". (Varför har man då lagt ner en massa arbete på den?)

Extra ryggar jag tillbaka när jag ser att man specifikt förändrar portalparagrafen som behandlar patenterbarheten kring affärsmetoder och datorprogram. Man är inne och rör vid de paragraferna, men jag kan inte tolka det på något annat sätt än att affärsmetoder och datorprogram fortfarande kommer att vara exkluderade från patenterbarhet. Det verkar som om man håller svensk patentlag vid EPC52, som explicit exkluderar datorprogram ("as such").

Motionstiden för att svara går ut den 11 april.

JK-anmälan av JO

Jag har nu JK-anmält JO:

Hej,

jag läser i JOs direktiv att de inte tar emot anmälningar mot sig själva. Hoppet står därför till JK som parallell tillsynsmyndighet att granska hur JO utrett ärendet kring tillslaget mot The Pirate Bay.

Med detta brev vill jag uppmana JK att göra en sådan granskning, eller anmäla ärendet till JK, eller vilket ordval som nu är korrekt. Förhoppningsvis har det ett såpass allmänintresse att JK väljer att ta upp ärendet, trots att det kommer från en enskild.

JO har igår den 2 april kl 14:00 publicerat ett beslut i ärendet kring tillslaget mot The Pirate Bay den 31 maj 2006. I beslutet framgår att man bara tagit intryck av de granskade myndigheternas egen berättelse, och inte hört eller frågat efter de många ögonvittnesskildringar som fanns av händelserna hos de drabbade. Man har också i granskningen bitvis utgått från direkt felaktiga uppgifter, där det skulle varit enkelt att kontrollera ifall parterna var överens om dessa uppgifter i sak, ifall man hade velat.

På grund av att man över huvud taget inte valt att undersöka vad som fanns att berätta i ärendet, så har man missat grundlagsbrott under minst tre olika kapitel, som naturligtvis inte finns dokumenterade hos de granskade myndigheterna i den dokumentation man använt som underlag för beslutet. Dessa grundlagsbrott tas således över huvud taget inte upp i utredningen.

Genom att välja att granska bara sådana saker som är någorlunda klanderfria, så är det lätt att komma fram till det beslut som JO nu gjort, nämligen att lämna ärendet utan åtgärd. Men det blir samtidigt en parodi på rättssäkerhet och medborgarrespekt, som inte är värdig JO som institution.

Jag skriver mer detaljer om de grundlagsbrott som skett här, med underlag för vidare utredningar:

http://www.falkvinge.com/2007/04/min-kritik-mot-jo.html


Vid frågor nås jag på 0708-303600.

Med vänlig hälsning,
Rick Falkvinge (pp)

Min kritik mot JO

Jag kritiserar JO ganska hårt i ett pressmeddelande och ett TT-uttalande i de flesta tidningar idag, likväl som på TV3. Tyvärr har de flesta bara möjlighet att ta med ett par raljerande hårda ord, så jag tänkte berätta lite mer detaljer här.

Vad jag kritiserar är alltså att JO har påstått sig utreda Pirate Bay-skandalen, men i själva verket inte utrett något väsentligt alls, eller ibland helt felaktiga uppgifter, och utifrån detta kommit fram till att det inte finns någon anledning till åtgärd.

Samtidigt försvarar JO sig (på TV3) med att de faktiskt påpekar vissa brister. Ja, det gör man, men utifrån oriktiga uppgifter. Vilka brister hade konstaterats utifrån korrekta uppgifter?

Vi börjar:

Till att börja med har JO bara granskat åklagar- och polismyndighetens egen version av vad som hänt. Där finns, föga förvånande, inga grundlagsbrott dokumenterade. JO har därför inte hittat något att anmärka på. Man har inte brytt sig om att ta upp någon av de många ögonvittnesskildringar som finns till händelserna för att få något annat än den fullständigt ensidiga bild som myndigheterna själva ger. Eller som jag sade till TV3:

- Har ni gjort något fel här?, frågade JO.
- Nä, sade myndigheterna. Titta själv, här har vi skrivit allt vi gjort.
- Åh. Okej, då, sade JO och stängde ärendet.


Det här är vad som i stället hade kommit fram om JO hade gjort sitt jobb och förtjänat den lön som medborgarna betalar --

Brott mot minst tre olika kapitel i grundlagen:

1) Som bekant beslagtog man alla servrar i hela hallen. En av dessa servrar var Kavkaz Center, som åklagare Håkan Roswall hade agerat mot bara en månad tidigare. Under månaden som förflutit sedan dess hade servern emellertid fått utgivningsbevis och var därmed skyddad av tryckfrihetsförordningen, en av våra grundlagar. Den fick inte beslagtas. Detta påpekades enligt ögonvittnen, och polismän ringde till åklagaren Roswall för att be om förtydligande order. Ordern gavs att ta servern i beslag ändå, trots grundlagsskyddet.

Detta beslag hävdes sedan på en för polisväsendet pinsam domstolsförhandling. Då grundlagsskyddet påpekades, så svarade enligt ögonvittnen polisen med att man skulle respektera grundlagen genom att skyndsamt söka igenom just den servern. Domstolen svarade med att man inte fick söka igenom den över huvud taget och inte fick ta den i beslag heller, och att den skulle tillbaka omedelbart.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.


2) Beslaget av Piratbyråns server. Piratbyrån är en ideell förening som driver opinion i immaterialrättsfrågor. Genom att beslagta servern med medlemsregister och annat material, och därefter vägra lämna ut kopior på föreningsmaterialet, så förvägrade man föreningen rätten att just fungera som förening. Detta är ett brott mot föreningsfriheten så som den stadgas i regeringsformen, en annan av våra grundlagar.

Föreningsfriheten får förvisso inskränkas i två väl definierade fall. Den får inskränkas vid omedelbart förestående hot mot rikets säkerhet, och vid en hotande allmänfarlig epidemi. Inget av villkoren var var tillämpligt här.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.


3) DNA-registrering av samtliga inblandade, inklusive det juridiska ombudet.

Detta grundlagsbrott sker visserligen förhållandevis ofta, men det är ingen ursäkt. För att en DNA-registrering ska få ske, så måste ett par villkor vara uppfyllda. I lagen om DNA-registrering står det att personen måste vara skäligen misstänkt för ett brott som kan ge fängelse. Det villkoret kan ha varit uppfyllt. Eventuellt även för det juridiska ombudet, även om det påståendet ter sig märkligt.

Men regeln om när DNA-registrering får göras är också underställd den s.k. proportionalitetsprincipen som står i regeringsformen, en av våra grundlagar. Där markeras väldigt tydligt att för varje tvångsmedel (DNA-registrering är ett tvångsmedel), så måste integritetsingreppet för individen vägas mot utredningsvärdet för rättsväsendet. Det är trivialt att konstatera att utredningsvärdet av en DNA-registrering i ett upphovsrättsmål är obefintligt. Därmed är detta ett solklart brott även mot proportionalitetsprincipen; den föreskrivna avvägningen kan helt enkelt aldrig ens ha skett.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.


För att summera sektionen om grundlagsbrott, så är det väldigt lätt för JO att konstatera att inga fel har begåtts, om man väljer att se åt andra hållet och inte ens utreda dem.

Inkorrekta uppgifter:

Som svar på min kritik i TV3 så pekar chefs-JO Melin på den avslutande sektionen där han rekommenderar rättsväsendet att skaffa sig effektivare rutiner, så att inte - och det här är ett utslag av enastående ignorans - oskyldiga drabbas genom att bli av med sina servrar i upp till en veckas tid, skriver JO. I själva verket är idag, tio månader senare, bara 40 av 186 beslagtagna servrar återlämnade. Ungefär 20 av de beslagtagna 186 bedöms vara relaterade till Pirate Bay. Resterande ca 125 servrar som fortfarande är i polisens förvar tillhör drabbade småföretagare, Piratbyrån och annan tredje part.

Att de här uppgifterna är felaktiga, som jag påstår, behöver naturligtvis inte vara korrekt. Det kan lika gärna hända att åklagarmyndighetens siffror är korrekta, som att piratrörelsens är det. Jag har naturligtvis inte sett de 125 servrarna i polisens hallar. Men uppgifterna är åtminstone tvistiga, något som JO aldrig upptäckt eftersom de aldrig brytt sig om att fråga någon annan än de granskade. Därmed har viktiga underlag för utredningen helt ignorerats.


För att summera, så är det detta som jag känner till som är direkt felaktigt. Det finns fler uppgifter, bland annat om påtryckningarna från USA, som jag inte ens har tagit med här.

Idag har JO inte gjort sitt jobb åt medborgarna och har inte förtjänat den lön som medborgarna betalar.

Ur gårdagens interpellationsdebatt

Aldrig trodde jag väl att jag skulle hämta argumentation mot övervakning från Thomas Bodström, men likt en duktig advokat kan han tydligen argumentera för vilka ståndpunkter som helst som passar det nuvarande uppdraget.

Hur som helst så citerar jag hans anförande i riksdagen igår här. Läs gärna fortsättningen och debatten, den är läsvärd. Anföranden 18 till 40.

Extra intressant är det att det är ett bordläggningsärende av FRA-propositionen, som avslutas med följande ord:

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositionen bordlades.

Vad betyder det? Bordläggning förstår jag, men att propositionen skjuts på obestämd framtid eller ännu hellre skjuts fullständigt i sank vore något positivt. Är sådana här bordläggningsärenden av propositioner legio, eller var det där något speciellt som hände?


Bodström:

Det här handlar om två saker.

För det första handlar det om huruvida FRA ska utvidgas till att kunna avlyssna även i kabel, inte bara – som i dag – i luften. Detta kommer att innebära en mycket mycket mer omfattande verksamhet än tidigare.

För det andra handlar det om huruvida försvaret ska få en helt annan roll än tidigare i brottsbekämpning. Det är någonting som kan sägas ha smugits med i den här propositionen. Det borde förstås ha varit två helt olika propositioner.

Det är väldigt viktigt att skilja de här sakerna åt. Jag börjar med den del som handlar om avlyssning.

Vi socialdemokrater anser att FRA måste få finnas. I Sverige liksom i andra länder har de en viktig uppgift. Vi anser också att man när man går över från luft till kabel måste se till att det här blir reglerat. Vi anser alltså att det finns ett behov av det. Så är det med alla lagar som handlar om att polis, åklagare och, i det här fallet, försvaret ska få en roll i brottsbekämpningen som påverkar människors integritet och rättssäkerhet. Först måste man ställa frågan: Finns det ett behov av det? Sedan kommer frågan: Finns det rätt avvägning, och finns det rätt rättssäkerhet?

När det gäller behovet anser vi att det är rimligt att FRA ska få möjlighet att avlyssna i kabel, för annars har vi inget FRA om ett antal år.

Går man sedan över på avvägningen kan man konstatera att med andra lagförslag – som telefonavlyssning och buggning – pekar man vid telefonavlyssning ut en person medan det här handlar om 100 000 telefonsamtal. När man talar om avvägningen för till exempel buggning gör man väldigt specifika undantag, nämligen för läkare, advokater och psykologer. I detta förslag finns det inga sådana garantier. Det finns inga sådana undantag, utan det kommer att avlyssnas rakt av.

När man sedan går över till rättssäkerheten kan man konstatera att i de lagförslag som har genomförts och som nu är på väg att genomföras handlar det om att domstolar beslutar om telefonavlyssning och kommer att besluta om buggning.

Här är det inte någon domstolsprövning när det gäller FRA. En nämnd från försvaret ska besluta om detta i förväg. Det kommer att omfatta väldigt många människor, och i förslaget finns det inga sådana undantag som jag räknade upp. Vi anser alltså att det brister både när det gäller avvägning och när det gäller rättssäkerhet.

Den andra delen, som handlar om försvarets roll i brottsbekämpningen, har presenterats på ett mycket märkligt sätt av försvarsminister Mikael Odenberg. Det är väl ingen skillnad, säger han. Det tror jag är en väldigt dålig utgångspunkt, för det står nämligen så uttryckligen på s. 47 i propositionen. Där står det just att i och med att Försvarets underrättelseverksamhets mandat utvidgas till att omfatta fler hotbilder än de som finns i dag kommer det i större utsträckning också att vara så att underrättelseverksamheten kommer att beröra de brottsbekämpande myndigheterna. Det står uttryckligen så, och ändå står försvarsministern och säger att det inte blir någon skillnad. Och så talar han om ett antal brott – terrorism eller närliggande. Men det är inte heller bara det som det är fråga om, utan det står om helt vanliga brott i propositionen. Jag tror att det är på s. 33 som det står om internationella vapenbrott, människohandel och så vidare. Det är alltså i vanlig brottsbekämpning som försvaret kommer att få en helt annan roll i framtiden.

Det är inte heller så som Mikael Odenberg säger att detta bara gäller utländska förhållanden. Det ser man också i propositionen. Jag tror att det är på s. 43 som det uttryckligen står att representanter också kan avlyssnas om de finns i landet. Då har vi en situation där det inte alls bara är fråga om internationell brottslighet och att det är personer utifrån som ska avlyssnas, utan att det är representanter i Sverige som ska avlyssnas. Det står i försvarsministerns egen proposition! Det är ett stort problem när man säger en sak och gör någonting annat och det faktiskt står uttryckligen i propositionen.

Vi kommer i vår diskussion i fortsättningen att utgå från propositionen och inte från vad försvarsminister Mikael Odenberg har försökt – och till och med lyckats – lura i en del borgerliga riksdagsledamöter som säger att Lagrådet inte har stoppat detta. Det är väl ingenting som Lagrådet har med att göra om vi ska ha försvaret eller polisen i olika situationer – det är inte deras uppgift! Då kan man inte argumentera på det sättet. Men mig lurar han i alla fall inte, för jag har läst propositionen. Där finns uttryckligen en väldigt tydlig förskjutning från hur det har varit tidigare. Vi kan inte ha det på det sättet om vi inte har ett ordentligt underlag, en ordentlig utredning och en ordentlig analys av hur långt detta arbete ska gå.

Det går inte att börja med att lagstifta! Vi måste se behovet och se på vilket sätt vi i så fall vill förändra om vi över huvud taget vill förändra detta.

Detta gör, fru talman, att både jag och Ulrica Messing från försvarsutskottet nu har analyserat denna proposition och kommer att råda den socialdemokratiska riksdagsgruppen att säga nej till propositionen. På grund av de regler som finns i riksdagen kommer inte denna proposition att gå igenom.

Det är alltså inte för att vi inte anser att det behövs en förändring som vi gör detta, utan för att det förslag som nu finns inte håller måttet när det gäller avvägning och rättssäkerhet och att man försöker få en militarisering av brottsbekämpningen utan att det finns något som helst underlag för det. Vi kommer att återkomma närmare med en precisering inför att vi drar detta för riksdagsgruppen.

Jag vill understryka att vi från Socialdemokraterna inte formellt har tagit ställning, men när det nu hålls en riksdagsdebatt här tycker jag att det vore fel att inte redogöra för Ulrica Messings och min inställning. Vårt svar till riksdagsgruppen kommer att vara att vi rekommenderar den socialdemokratiska riksdagsgruppen att säga nej till den proposition som nu finns. Den håller inte måttet. Vi kan inte utsätta svenska medborgare för det som detta innebär.

Vi ska ha en hearing här om åtta dagar. Då kommer vi att bjuda in FRA, Must och många andra myndigheter så att vi kan diskutera detta lagförslag på ett konstruktivt sätt. Sedan kommer vi att återkomma med de förändringar som kan behöva göras. Vi ska återkomma med ett förslag som upprätthåller den rättssäkerhet som krävs och också har rätt balans och den avvägning som behövs. Vi ska se till att det är rätt avvägning i det kommande lagförslaget.

Som sagt, läs hela. Bodström uttrycker sig som att "något sånt här kommer att gå igenom" samtidigt som han riktar ganska frän kritik. Andra märkbart aktiva i debatten är Alice Åström (v) och Peter Eriksson (mp). Från Alliansen märks frfa Karin Enström (m).

JO friar Roswall i tandlös utredning

JO postade idag sitt beslut om Pirate Bay-razzian den 31 maj. Den korta sammanfattningen är "ingen åtgärd".

Dels blir jag rent personligen matt när man utelämnar de väsentliga grundlagsbrott som skett, t.ex. mot Piratbyrån, från utredningen. Genom att fokusera utredningen på sådant som är klanderfritt, och strunta i resten, kan man naturligtvis lämna ärendet utan åtgärd.

(Piratbyråns servrar beslagtogs, något som strider mot grundlagen eftersom det kränker föreningsfriheten. Den får inskränkas i exakt två fall, vid omedelbart förestående fara för riket eller vid hotande farsot. Inget av de villkoren var tillämpliga här, något som JO över huvud taget inte tar upp i sin utredning.)

Det har också framkommit att JO överhuvudtaget inte pratat med piratsidan i debatten, utan ensidigt lyssnat till myndigheternas skildring av om myndigheterna gjort fel. Duh.

Inte ens det faktum att polisen tog med servern för Kavkaz Center, trots att man visste att den hade utgivningsbevis (och därmed var skyddad under tryckfrihetsgrundlagen), tas upp i granskningen. Ett solklart grundlagsbrott som man väljer att titta åt andra hållet för.

Så framför allt visar det här tydligt att lagarna behöver ändras för att skydda medborgarna mot främmande makts industriintressen.

Nu står hoppet till justitiekanslern, som har brytt sig lite mer om konceptet med rättssäkerhet.

Länkar till SvD, DN, Piratpartiets pressmeddelande