Fascism 2.0

Låt oss återvända till bokstavsdefinitionen av fascism en gång till:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Den ständigt producerande Blogge har gjort några nutidsobservationer och myntat begreppet "Fascism 2.0". Jag tycker det är så spot on att jag norpar uttrycket rakt av.

(Jag har varit tungt belastad jobbmässigt de senaste veckorna, så därför har min reaktionstid varit dagar i stället för timmar.)

En sak som hände efter jag hade skrivit de två postningarna där jag klagade på att vänstern har ett monopol på att kritisera nykonservatism (aka fascism 2.0) var att Skatteverket begärde in alla uppgifter som fanns om svenskars Internetanvändning från svenska internetleverantörer, under hot om vite på en halv miljon kronor.

Det är ett så grovt övertramp att det inte finns.

Och ändå hände det.

De som lämnade ut uppgifterna i strid med lagen gjorde sig med all säkerhet skyldiga till brott mot tystnadsplikt (en tystnadsplikt som stipuleras i Lagen om Elektronisk Kommunikation aka EkomL, kap 6, §§ 20 och 22), och/eller brott mot personuppgiftslagen, båda brott som var för sig kan ge fängelse. Jag har inte bestämt mig för om jag ska gå efter de personerna och försöka få dem dömda, för att markera att man faktiskt inte får hantera personuppgifter hur vårdslöst som helst, eller om jag ska ge mig på Skattemyndigheten i stället. Båda har felat så in i helvete, och det ena behöver inte utesluta det andra.

Men i det här fallet fattade myndigheten ett beslut, visserligen lagstridigt men ändå, om att det skulle ligga i budbärarföretagens intresse att ignorera posthemlighet och sekretess (under hot om ett astronomiskt vite...), kränka medborgarskyddets ner till dess fundamentala beståndsdelar, och i stället samarbeta med Skattemyndigheten. Nu tittar vi på definitionen av fascism en gång till:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Opassande kallar det här för en Internetrazzia, och formulerar sig väldigt väl:

Att begära ut information om siter som begår brott från nätleverantörer är helt i sin ordning. Att begära alla trafikuppgifter på samtliga internetabonnenter för att sedan pussla fram internetvanor är helt uteslutet.

En - bara en - internetleverantör gav Skatteverket det välförtjänta långfingret, och det var Bahnhof, en ISP som länge stått upp för det frihetliga samhällsideal som Internet för med sig (och som politiker och censurivrare avskyr som Gremlins avskyr spotlights). Bahnhof har gång på gång stått upp för integritet framför kontrollstat och för yttrandefrihet framför censur. Listan på ISPer som inte bara står för de värdena på papper, utan aktivt är beredd att ta strid för dem, börjar bli tunn.

Nå, jag kan rösta med min plånbok också. Min nuvarande ISP är visserligen ansluten till det integritetsinitiativ som Bahnhof startade -- men så snart jag lyckas få ut ett gäng servrar från min lägenhet, så kommer jag att byta ISP till Bahnhof. Jag vill uppmuntra alla som läser detta att seriöst fundera på att göra samma sak. Bahnhof är trots allt ett affärsdrivande företag, och sådana - både Bahnhof och deras konkurrenter - är hyperkänsliga för vilka faktorer som spelar in för hur kunder väljer ISP på en saturerad lågmarginalmarknad.

Det här är min väldigt tydliga signal om hur jag väljer.

En annan ISP som utmärkt sig positivt på sistone är GlocalNet. De har inte en lika lång historik av att stå upp för rättigheter som Bahnhof, men jag tycker att de absolut ska ha cred för sin senaste fildelningspolicy, där de tydligt -- i överkant tydligt -- talar om att de aldrig, någonsin, kommer att antingen agera domstol (så som upphovsrättsmonopolisterna kräver) eller lämna ut personuppgifter (så som upphovsrättsmonopolisterna kräver). De har förstått sin uppgift och de är hjärtligt välkomna med i matchen om rätten till ett privatliv.

Labs2 har länge agerat på samma sätt, även om de inte har varit så synliga i debatten.

Christian skriver ett inlägg som f.ö. bara ger heder åt, som han så riktigt påpekar, Bredbandsleverantörer med ryggrad.

Upphovsrättsmonopolisterna är dessutom duktiga på att myndighetifiera sig. Bara det faktum att de är remissinstanser i upphovsrättsfrågor, medan vi monopolkritiker inte är det, är väldigt märkligt.

Ett demokratiskt samhälle förutsätter att myndigheternas förehavanden är iakttaget transparenta och att medborgarnas är höljda i dunkel. Alla samhällen där motsatsen har varit sant -- att medborgarnas förehavanden har varit iakttaget transparenta och myndigheternas ageranden har varit dolda och okända -- har varit väldigt otrevliga samhällen att leva i.

Det finns tre lagförslag till som jag vill lyfta upp. Svenska, den här gången. Det första är justitiedepartementets och Alliansregeringens fulimplementation av IPRED1, där man extremt tydligt tar ställning för en fusion av upphovsrättsmonopolisternas och statens intressen, på bekostnad av medborgarnas integritet -- såpass vidrigt att EUs generaladvokat Juliane Kokott gav justitiedepartementet en byråkratisk motsvarighet till en fet jävla örfil. Alliansregeringens förslag ger de privata upphovsrättsmonopolisterna mer långtgående rättigheter än vårt eget polisväsende har. De blir mer än en privat poliskår, de blir en privat poliskår med extra befogenheter och utan accountability eller insyn.

Det andra är Datalagringsdirektivet, som ska föreslås i lag nu på torsdag. Christian Engström och Oscar Swartz (postning ett, postning två) skriver mer läsvärt om det. Frendo har mycket bakgrundsmaterial. Det direktivet innebär att staten och myndigheter får en total bild över vilka som pratar med vilka. Konceptet att lägga ett brev på brevlådan upphör att existera - i stället måste vi legitimera oss för Statens Representant varje gång vi skickar ett brev, och bli införda i en gigantisk loggbok över vem vi skickade till och när.

Det tredje är regeringens och FRAs massavlyssning. Varenda ord vi säger i telefon och varenda mail vi skickar ska analyseras i statens superdator. Ja, precis så illa är det. Alla maskiner som låter människor kommunicera ska kopplas ihop med Statens Avlyssningsverk. Stasi skulle dreglat. Mest frapperande i det här sammanhanget är att även storföretagen kan få tillgång till spaningsuppgifterna ur vårt privatliv, och att Svenskt Näringsliv ställde sig positiva i sitt remissvar om lagen just därför (!!!).

Nu tittar vi på definitionen en sista gång:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Jag står på barrikaderna och kämpar för medborgarrätt, mot en fusionering av statens och storföretagens monopolintressen. Både den blå och den röda regeringen är precis lika illa i de här avseendena. Att jag sedan inte kallat det för fascism förrän nu må väl vara hänt. Men det är precis vad det handlar om. Som Blogge uttrycker det, Fascism 2.0.


Pingat på intressant. Andra bloggar om: fascism, fascism 2.0, datalagring, datalagringsdirektivet, FRA, Bahnhof, Glocalnet, Labs2, Skatteverket, IPRED, IPRED1, upphovsrätt, Gremlins

Och skrattet fastnade i halsen

Jag läste för ett tag sedan boken Jennifer Government. Det är en bok som utspelar sig en kort bit in i framtiden -- 20 minuter eller så -- där multinationella företag är de enda som styr nationer, och där företagen konkurrerar på lika villkor med staten om t.ex. polisväsende, försvar etc.

Bokens första kapitel handlar om Hack Nike och John Nike som träffas och gör upp en affärsplan för marknadsföringen av Nikes nya skor, som bland annat involverar att skjuta ett par tonåringar som just köpt skorna, så att streetvärdet på skorna ska gå upp.

Jag sade Hack Nike och John Nike som jobbade på Nike? Just det. Ett av de mer osannolika momenten i boken är att alla som tar anställning på något företag byter sitt efternamn till företagets, som en lojalitetsprocedur. Personen Jennifer Government, en av bokens huvudpersoner, jobbar alltså åt Myndigheterna. Det här var det enda i boken jag tyckte var lite väl långsökt.

Sedan slog jag av en slump upp kontaktlistan i min mobiltelefon, och läste innantill (urval):

Alex Sydsvenskan
Cecilia Expressen
Eva-Lena Riksdagen
Evelyn Hemfrid
Janne Labs2
Kari NordicBet
Magnus Nattstad
Niclas Glife
Quinn Wired

...och skrattet fastnade i halsen...



Pingat på intressant. Andra bloggar om: Jennifer Government, namnbyte


UPPDATERING: Den som vill kan läsa första kapitlet i boken på webben, här.

Om förra postningen - USA, fascism, objektivitet och liberalism

Jag har fått en del reaktioner på den förra postningen som jag inte var förberedd på.

Det enklaste vore att radera den. Men jag tycker inte om att radera saker. Internet funkar helt enkelt inte så. I stället väljer jag att komplettera.

Så för det första - en sak som jag vill överkommunicera: här skriver jag som privatperson. När jag skriver för partiet, så publicerar jag på partiplats. Jag vet att jag är en känd person i politiska sammanhang, men det här är min plats att göra saker som är förbjudna, omoraliska och fettbildande.

Fredrikes lag: Allt som är roligt är antingen förbjudet, omoraliskt eller fettbildande.

Här är jag privatperson. Ok? Jag kan skriva saker som är intressanta, men blanda inte ihop mig med partiet baserat på saker som jag skriver här.


För det andra, så verkar flera reagerat med ryggmärgen när de såg ordet "fascistregimer" i den förra postningen. Det är viktigt att förstå i sammanhanget att jag inte använder det som ett skällsord. Jag är inte förmögen att använda det som ett skällsord. Jag kan inte lägga några känslomässiga värderingar i det, för jag är tekniker. Min hjärna har två vänsterhalvor.

I stället använder jag ordet fascism i dess bokstavsbetydelse.

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Rent objektivt kan jag inte se hur det kan vara kontroversiellt att påstå att USA har exakt de tendenserna. Jag har påstått det tidigare, när jag skriver att USA är på väg att bli Fjärde Riket. Frånvaron av det objektiva ordet "fascism" är det enda som skiljer de postningarna från den här.

Den som tycker det är omoraliskt för mig att stå utanför och peka finger kan i stället titta på filmen "USA: Freedom to Fascism", som är gjord av amerikaner själva. Filmen finns online på många ställen.

Det kan heller inte vara någon direkt hemlighet att just sådana här tendenser är min ärkefiende och personliga antagonist, även om jag politiskt valt att slåss i en liten del av spektrat.

USA glider väldigt snabbt bort från kapitalism och liberalism. Med början på 80-tal så har i stället en policy av militärinterventionistisk protektionism accelererat. Det har till och med gått så långt att "liberal" har blivit ett skällsord.

Det finns andra amerikaner som formulerar samma sak. Ett av mina favoritexempel är presidentkandidaten Ron Paul. Han uttrycker sig så här angående det s.k. kriget mot terrorismen och situationen i Mellanöstern:

"Jag tror inte på den nuvarande administrationen när den säger att terroristerna angriper oss eftersom de hatar vår frihet. Jag tror istället att de här människorna talar sanning när de säger att de är upprörda över att vi har slagit oss in och byggt amerikanska militärbaser på deras heliga mark." -- Ron Paul

Min poäng i förra postningen var inte att måla ut USAs administration som en administration med tydliga drag av fascistisk politik. Ett sådant påstående borde stå bortom alla objektiva kontroverser och saknar därför allmänintresse.

Min poäng var att det av någon anledning bara är vänsterfolk i Sverige som pratar om det här, och jag förstår inte varför. Som en kommentar skrev om den förra postningen: "Det är sådant man förväntar sig från Revolutionär Kommunistisk Ungdom". Ja, det var exakt min poäng.

Var fan är alla liberaler och kapitalister som borde stå på barrikaderna och skrika?


Pingat på intressant. Andra bloggar om: USA, Israel, mellanöstern, fascism, liberalism, kapitalism, Ron Paul, fettbildande

Därför hatar jag fascistregimerna

UPPDATERING: Den här postningen har orsakat en massa onödiga kontroverser. Tydligen hade jag tagit lite för många saker för givet. Titta på nästa postning i stället, där förklarar jag mer utförligt vad det är jag menar.

Strunta i resten av den här.




Jag är extremliberal och ultrakapitalist.

Just därför hatar jag fascistadministrationerna i USA och Israel. De står för allting som liberalism och kapitalism inte står för.

Varför är det så svårt att förstå? Varför är det så associerat med traditionell "vänster" att vara Israel- och USA-kritiker? Varför håller högern i Sverige på och vurmar för ett USA som inte längre har något med kapitalism att göra, som övergav den linjen i och med Edmund Pratts förändringar i Advisory Committe on Trade Negotiations på tidigt 80-tal?


(Piratpartiet för som bekant ingen ekonomisk politik, och därför är mina åsikter i ekonomisk politik irrelevanta för partiet jag leder. Bara som ett förtydligande. Piratpartiet hyser allt från ultrakapitalister till anarkokommunister, som är väl medvetna om - och accepterar - varandras skillnader på ett sätt jag inte sett i någon annan organisation.)


UPPDATERING: Med några timmars perspektiv känns det som om rubriken var lite omotiverat känslomässig - jag "hatar" ingenting. Däremot känner jag en djup avsmak för sättet de administrationerna agerar, systematiskt kränker grundläggande människorätt och samtidigt utmålar sig som rättfärdiga knektar i vit rustning, och en oro för sättet det sprider sig.

Det är värt att notera att jag ingenstans har något emot folket i respektive land. Bara administrationerna.


Pingat på intressant. Andra bloggar om: USA, Israel, fascister, åsiktsmångfald, liberalism, kapitalism

Kampanjen "Rädda Äktenskapet"

Just nu är det ett himla hallaballoo om en reklamkampanj i (åtminstone) Stockholms Lokaltrafik från ett gäng påstått kristna tokfundamentalister - farligaste sorten, eftersom de tydligen har pengar också. Den består av en rubrik med texten "Rädda äktenskapet", ett hjärta med en Amorpil igenom, och under hjärtat står "Mamma + Pappa + Barn".

Det är fullständigt idiotiskt.

Men det är just sådant som testar yttrandefriheten. Min lysande partikollega och strateg Christian Engström formulerade det väldigt kärnfullt över en öl: "Yttrandefriheten är idioters rätt att säga saker som är helt fel."

Om man vill slippa se ett budskap för att man inte håller med, så är man emot yttrandefrihet som koncept. Så enkelt är det faktiskt.


Pingat på intressant. Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Piratpartiet, Christian Engström, tokfundamentalister, äktenskap

Dagens ickenyhet

Metro slår upp larmrubriker idag med LARM: FACEBOOK ÄGER DINA BILDER!

Nu kan man ju fråga sig hur någon kan "äga" foton som man laddat upp. Det handlar naturligtvis om upphovsrättigheterna till foton som man laddar upp till Facebook, och av rubriken att döma, så avhändar man sig någon form av analogi till ägandeskap -- denna ständigt återkommande och gravt felaktiga analogi till upphovsrätt. För att analogin ska fungera, så skulle man alltså förlorat rättigheten att själv distribuera sina bilder -- så läste jag rubriken.

I brödtexten i artikeln framgår det sedan att Facebook, i sitt användaravtal, erhåller en "oåterkallelig, evig och världsomspännande" rätt att distribuera bilder man laddar upp. Ordet "exklusiv" är däremot helt frånvarande -- det som skulle innebära att man själv förlorade något.

Så vad står det i det här avtalet som är så hemskt? Översatt till svenska, så betyder orden "oåterkallelig, evig och världsomspännande distributionsrätt" det här: när du laddar upp bilder till Facebook, så godkänner du att de finns på Facebooks website. Det är, ursäkta, ganska jävla självklart. En website behöver, för att vara juridiskt-upphovsrättsligt oklanderlig, ha rättigheter att distribuera allting som finns på websiten. Eftersom du har rättigheterna till de bilder som du laddar upp, så för att Facebook ska ha sitt rättsläge klart, så måste du avtalsmässigt godkänna att de får publicera bilderna på sin website (som en del av din profil, dina fotoalbum, etc, men fortfarande på deras site - det är de som tekniskt sett distribuerar bilderna).

Det handlar ingenstans om att "skriva över" rättigheter, det handlar om att ge Facebook rättigheten att ha bilderna på websiten över huvud taget. Det här var dagens sämst faktaunderbyggda ickenyhet.

Däremot kan man i högsta grad ifrågasätta hur klokt det är att ge en enskild aktör ett världsomspännande sociogram (karta över vilka som känner vilka) över åtminstone hela I-landsvärlden. Det är en våt dröm för ett övervakningssamhälle, långt värre än vad Stasi någonsin åstadkom, och syftet med den trafikdatalagringsmardröm som lagföreslås runt hörnet är just att ge polisen ett sådant sociogram. Facebook skaffar sig ett genom att alla ger det till dem.

Glöm förresten inte att Piratpartiet demonstrerar mot just trafikdatalagringen den 3 november. Helgen efter den kommande.


Pingat på intressant. Andra bloggar om: Facebook, Piratpartiet, 3 november, datalagring, anka, Metro

Åtta grejor jag dissar

Jag fick utmaningen från Opassande (via Teflonminne och Studiomannen) att lista åtta grejor jag aldrig tänker ge en chans. Igen, lägger jag till, eftersom jag någonstans måste beslutat mig att inte ge dem en chans. Jag är rätt nyfiken av naturen och brukar vara rätt öppen för det mesta.

Här är min lista på saker som helt enkelt går fetbort.

1. Windows Vista. Microsoft har gjort mig gradvis mer förbannad på sättet de behandlar sina kunder i och med Windows XP -- först aktivering (det är väl ingen som glömt att WinXP var det första operativet med de dumheterna?), sedan WGA som presenteras som en "säkerhetsuppdatering för smidigare uppdateringar", och nu kommer Vista med en aktivt försämrad funktionalitet med DRM-skador. Precis lagom till det är dags att byta operativ, så dyker ett alternativ upp som gubben i lådan - ett alternativ som dessutom är fullvärdigt, fritt och gratis. Det här är starka ord, med tanke på att jag arbetade tre år på Microsoft och, som det heter, smoked the Microsoft kool-aid -- alltså, såg Microsoft som världens centrum på en daglig basis. MS har förbrukat mitt förtroende.
   
   Det kan ju nu hända att jag måste köpa nya datorer med Vista förinstallerat, men det hindrar mig inte från att byta ut det så fort det går. När jag installerar nya Windows idag, vilket händer serverside, så installerar jag Windows 2000.
   
   
2. Intimpiercing. Och, för den delen, piercing över huvud taget. Jag har tillräckligt med kemikalier i min kropp utan att aktivt behöva lägga till nya för prydnads skull.
   
   
3. Subdermala RFID-taggar och annat övervakningskrafs. Det finns gott om klubbar som i nåt slags elitsträvan planterar identitetstaggar under huden på sina elitaste besökare, så att de får gå före i kön. Övervakningsmardröm. Vilket leder mig till...
   
   
4. Stureplan. Jag jobbar på Stureplan, det räcker för att veta att jag inte vill vara på uteställena här. Jag kommer från Göteborg -- där växer man upp med helt andra värden än en vacker och/eller rik fasad.
   
   
5. Surströmming. Jag bodde i Norrland ett tag, och en gång fick några nästan in mig i huset där de hade en surströmmingsfest. Stanken blev överväldigande och jag vände i dörren. Unfit for human consumption. Det sägs att tullkontor i hela världen har lärt sig att känna igen ordet "Surströmming" för att aldrig någonsin öppna burkar det står så på.
   
   
6. DRM-skadad musik eller film. Inga kommentarer. Branschen ska bara dö.
   
   
7. Tobak. Sorry, fixar det bara inte. Jag har min uppsättning dagliga droger (koffein, socker, bullar och Coca-Cola) men allt med tobak går fetbort, speciellt när det är i luften.
   
   
8. November. Står alldeles runt hörnet. Mörkret faller. Hur fan står man ut? Det är ett underverk att vi inte består av lallande neurotiker, hela Sverige. (Å andra sidan finns det många som hävdar att det är just det vi är...)
   

Mer om Fjärde Riket

För ett tag sedan så skrev jag om hur USA håller på att bli Fjärde Riket.

Som en diskret påminnelse om det så pågår debatter just nu om USAs tortyr av misstänkta, eller som man insisterar på att kalla det, "Enhanced Interrogation". Exakt den termen har använts en gång tidigare i historien, i exakt samma betydelse, fast då var det på ett annat språk. Då hette det Verschaerfte Vernehmung och användes av Gestapo - den berömda "tredje nivån" som inte lämnade några märken, vilket inte heller CIAs "förhör" gör.

Det är också lite debatter om USAs användning av militära privatstyrkor, t.ex. Blackwater Security, som inte står till svars inför parlamentet på samma sätt som den reguljära armén gör, och som hanterar civilister ganska brutalt. Exakt den konstruktionen har använts en gång tidigare i historien, men då hette styrkan SchützStaffel - mer känt under sin förkortning, SS.

Det finns enstaka personer i landet som har förmågan att illustrera det ganska påtagligt:


USA är förlorat och kommer att falla ner i fascism, om inte landets ekonomi havererar först. Det vi kan göra nu är att hindra Europa att följa i samma fotspår. Vi kan inte rädda USA, men vi kan fortfarande rädda Europa.

Här är en postning mer i detalj som, med ledning av historiska dokument, till och med konstaterar att metoderna i "enhanced interrogation" och "Verschaerfte Vernehmung" är identiska.


Pingat på intressant. Andra bloggar om: USA, fascism, fjärde riket, CIA, fascister, tortyr

Vem fan bryr sig om upptid?

En artikel i SvD låter internetexperter komma till tals som bedömer de svenska partiernas kvalitet på internetnärvaro efter - häng med nu - upptid på deras hemsidor.

Miljöpartiet var bäst. De hade haft 99,9% uptime det senaste året. Eller också var det någon annan. Jag bryr mig inte. Allt under 99,9% var hur som helst dåligt.

Seriöst talat, vem bryr sig? Jag kan ha ett parti som har en uptime på katastrofala 80% - sidan kan vara släckt fyra av dygnets tjugofyra timmar (säg mellan klockan 0130 och 0530 varje natt) - och det skulle ha minimal påverkan på det politiska arbetet.

Vår site låg nere ibland. Några tillfällen i flera dagar, allt medan våra volontärer flög runt som arga bin för att skaffa fram reservdelar till datorer som smälte under trycket (nästan bokstavligt - vi var den tvåtusende mest besökta websiten i världen ett tag, och låg skyhögt över besöksantalet till moderaterna och socialdemokraterna. Tillsammans. Det gör vi förresten oftast fortarande, men inte skyhögt).

Dagens Politik sätter fingret på den avgörande punkten. Det duger inte att behandla sin websida som en broschyr som alltid ska finnas att hämta. Då är du lika intressant som den där snubben från Jehovas Vittnen som alltid står med sina broschyrer i tunnelbanan. Alla vet var de finns att hämta, förväntar sig att de ska finnas där att hämta, men skulle inte för sitt liv komma på tanken att spendera en sekund med att faktiskt läsa något där.

Det här gäller förresten för gammelmedia och för gamla företag också, som betraktar dagens unga som passiva konsumenter.

Alla pratar om att man ska fånga människors intresse och hålla kvar dem på websidan. Jamen för tusan, ge dem något att göra där då! Sitt inte bara och servera fler broschyrer och förvänta er att de tacksamt ska läsas en efter en! Folk idag tolererar inte att betraktas som passiva mottagare av information. De är i lika hög grad producenter och recensenter av information, och de platser som inte låter dem träda in i den rollen kommer inte att få några besök.

Folk idag, och då menar jag ungdomar, har ingen TV. Jag är 35, så jag ligger lite före kurvan åldersmässigt, men jag kastade ut min TV för tio år sedan. Den tillför helt enkelt inget. Varför ska jag anpassa min dag och sitta och vänta på att passivt bli underhållen efter någon annans schema? Tanken är helt enkelt barock.

Och de gammelmedia som inte förstår att den tanken är helt barock för dagens unga mediekonsu... nej, mediedeltagare, de har ett mycket större problem än tittarsiffror.

Samma problem gäller för politiska partier. Samma Dagens Politik som förstår mediesituationen för de politiska partierna klockrent, gav också Piratpartiet med beröm godkänt för hur vi använder nätet:

Piratpartiet är ett ypperligt exempel på nätets makt, som traditionella partier borde studera noga för att inte finna sig akterseglade av mera flexibla konkurrenter.

Och det är det som är grejen. Vi använder inte nätet. Vi existerar i och på nätet, parallellt med att vi ordnar saker IRL. Vi rör oss i ett helt annat tempo än vad traditionella partier gör. När vi behöver vända kurs, så gör vi det på under en timme, där andra behöver kalla till möten med fyra veckors varsel.

Vi skalar också ut. Det är en teknikerterm, men det betyder att vi trycker ut verksamheten så långt det går i organisationen. Vi bygger på organisationens kanter, i stället för att samla massor av kapacitet centralt. Så lite som möjligt ska skötas centralt, och medlemmarna är fullt bemyndigade att agera i partiets namn om de tror på något. Det enda som är förbjudet i Piratpartiet är att fråga om lov. Skala ut, skala ut, skala ut. Om det behövs, så lägg till IT-stöd för att alla ska kunna agera på egen hand utan att skapa en centraliserad byråkrati.

Jag ska ta ett konkret exempel. Varje parti behöver få ut sina valsedlar till vallokaler på valdagen - man har ett fönster på ungefär en timme att få ut ett antal miljoner valsedlar till femtusen vallokaler som finns överallt, från mitt i storstäder till ute i stugbyar i skogen. Det är ett gigantiskt projekt att täcka alla vallokaler. Feministiskt Initiativ löste det genom att på sin hemsida skriva något i stil med "om du kan tänka dig att vara med och hjälpa till med valsedlar, så ring något av de här telefonnumren. Glöm inte att tala om ifall du har tillgång till bil."

Piratpartiet lade upp en karta där man kunde klicka på var man bodde, under rubriken "hjälp till med valsedlar" (eller nåt sånt). På nästa nivå såg man vilka vallokaler i sin hemkommun som ännu inte hade täckning för valsedlar, och hur viktig respektive vallokal var för partiet. Men statistik kan alla producera. Vad som gjorde oss annorlunda var att alla - direkt när de såg kartan och listan - kunde ta ansvaret för utdelningen för en vallokal där och då, och direkt sattes i kontakt med andra de var beroende av - så som den de skulle få sin bunt med valsedlar från. Centralt gjorde vi bara IT-stödet, och därefter såg vi hur siffrorna förbättrades dag för dag, just för att nätet låter människor kommunicera.

Skillnaden mellan "ring in om du kan hjälpa till på valdagen, så ska vi försöka pussla ihop en uppgift åt dig" och "klicka här för att omedelbart ta eget ansvar för exakt det här" är milsvid.

Vi engagerar våra besökare. Vem som helst får kritisera saker direkt synligt på förstasidan. Och det görs också - senast var det någon som på första parkett påpekade att partiet borde byta ut hela partiledningen. Jag har svårt att tänka mig att hitta en sådan kommentar på en nyhet på förstasidan hos m eller s, men hos oss finns den kvar. Tillsammans med resten av diskussionen.

Det är det som gör skillnaden. Att betrakta sin websida som en broschyr är dödfött - även om man nu kan titta på olika delar av websiten, och har flera olika sidor. Tips: de egenskaperna har en broschyr också. Vad nätet handlar om är kommunikation mellan människor. Inte bara det, utan kommunikation i en skala och i ett tempo och med en tillgänglighet som inget av de etablerade partierna förstår.

Genom att låta människor kommunicera kring idéer, så bildar du en rörelse. Det är först när du släpper kontrollen över vad din hemsida visar, som du har möjlighet att bygga något stort.

Så länge man inte har förstått det, så spelar inget annat någon roll för internetnärvaron.

Vad fan bryr jag mig om decimalerna i upptid på hemsidan?


Slutligen måste jag rekommendera ett besök på 24-timmars-myndighetens website.

---

UPPDATERING: PromeMorian och Opassande kommenterar också läsvärt.

---

Pingat på intressant. Andra bloggar om: Piratpartiet, politik, hemsidor, webdesign, driftsäkerhet, Dagens Politik, kommunikation, medier, gammelmedia

Drive Failure: Array Is Not Redundant

Det finns bara en tidpunkt att reparera en havererad raidfemma.

Det är inte imorgon, inte snart, inte om en timme. Det är right at fucking once. När en disk ger sig är andra inte långt bakom.

Med disk 14 i arrayen ersatt direkt (ibland funderar jag på hur många som har reservhårddiskar hemma...), hetswappad och påbörjad rebuild, så kom det som ett brev på posten: "error reading from drive 1". Jag funderar lite på att börja experimentera med värmeeffekter och se ifall hårddiskarna bara behöver kylas ner, men kör med rysk ingenjörskonst och klickar i "ignore errors on rebuild".

Det är vid såna här tillfällen man förstår varför RAID6 finns.

(Och då kör jag ändå en full verify på arrayen en gång per vecka...)

IFPI

Jag noterar att gänget bakom Pirate Bay har fått upp hemsidan för IFPI, International Federation of Pirates' Interests. Ska bli spännande att se hur den paraplyorganisationen utvecklas.

Hatten av, som alltid.

Tokiga norrmän och Trygghetspolitik

Vi har visserligen en tokig upphovsrättsindustri i Sverige, men norrmännen tar priset. Christian Engström skriver om att upphovsrättsindustrin har blivit så arg på att Venstre kopierade Piratpartiets partiprogram om upphovsrätt, att de har överfallit ett får på Hardangervidda (!!).

De överväger också att polisanmäla Venstre för deras politiska plattform (!!), för att de - liksom vi - menar att piratkopiering är samhällspositivt. Polisanmäla ett politiskt program? Det var nytt.

Med sådana fiender behöver man nästan bara luta sig tillbaka och låta dem fortsätta.

---

Oscar Swartz har skrivit den bästa postningen jag läst på länge, "Om stryktålighet och trygghetsnarkomani" - och då skriver han exceptionellt bra även i normalfall. Det handlar om varför övervakningsmaximerande politik i grunden är felaktig utifrån ett psykologiskt perspektiv. Extremt läsvärt.

---

Pingat på intressant. Andra bloggar om: Oscar Swartz, trygghetsnarkomaner, upphovsrättsnarkomaner, fårnarkomaner, Venstre, Unge Venstre, Piratpartiet, politik

Meet the new boss, same as the old boss

Jag skriver normalt inte om skatter och fördelningspolitik här, men detta var bara hysteriskt roligt.

Det handlar alltså om den avskaffade fastighetsskatten, denna hatade skatt som äntligen är borta. Äntligen, har det utropats, finns det inte längre någon fastighetsskatt.

I dess ställe ska komma en kommunal avgift, som visserligen har krupit uppåt, men ändå. Fastighetsskatt borta, kommunal boendeavgift införs.

Nu har Lagrådet tittat på den kommunala boendeavgiften, och har ett par synpunkter. Till att börja med är det inte en kommunal avgift, eftersom det inte finns någon kommunal motprestation som utförs för pengarna. Det är en skatt, slår Lagrådet fast.

Eftersom den nya skatten dessutom är knuten till bostaden, så föreslår Lagrådet i stället benämningen "fastighetsskatt".


Hysteriskt roligt.


Andra bloggar om: fastighetsskatt, kommunal boendeavgift, haha, medborgarrespekt, alliansen, lagrådet

Motionsrunda

Det har kommit ett gäng motioner till riksdagen under allmänna motionstiden som förtjänar att tittas lite närmare på.

Först och nämnvärdast är de två fildelningsmotionerna: en från Karl Sigfrid (m) med fyra andra och en från Per Bolund (mp) med sex andra (som jag bloggat löst om tidigare).

De här motionerna skiljer sig åt på två markanta sätt. Karl Sigfrids motion (jag sammanfattar den så, ingen disrespekt avsedd till medmotionärer) går inte så långt i konkreta förslag mer än rubriken säger, "avkriminalisera fildelningen genom en begränsad upphovsrätt". Per Bolunds motion går desto längre med ett antal konkreta förslag.

Karl Sigfrids motion är en fröjd att läsa för sin djupa bakgrundsförståelse, något som Per Bolunds motion saknar (och till och med blandar ihop upphovsrätt och ägande till min förskräckelse). Per Bolunds motion är å andra sidan förankrad i en pragmatism i termer av "detta kan göras omedelbart". Tyvärr andas den lite upphovsrättsindustritolkning av internationella fördrag, när vi i själva verket kan legalisera fildelning fullt ut imorgon dag enligt samma fördrag - det är ingen överraskning att upphovsrättsjurister läser fördrag som Fan läser bibeln. Precis för att passa deras syften.

(Korta versionen av varför Sverige kan legalisera fildelning imorgon dag: Sverige har ett sedan länge erkänt och godkänt undantag i UhR för datorprogram, som får fildelas mellan privatpersoner; se §53. WIPO Copyright Treaty säger uttryckligen att film, musik och böcker ska ha samma upphovsrättsskydd som datorprogram. Följaktligen bryter vi idag mot WCT genom att inte tillåta fildelning även för film, musik och böcker. Men den aspekten hör du aldrig från upphovsrättsindustrins jurister.)

Per Bolunds motion skiljer sig också från mängden i det att det är miljöpartiets officiella linje i fildelningsfrågan. Tillåt nedladdning, men inte uppladdning - men se samtidigt till att uppladdning är svårt att åtala för. Personligen tycker jag att den lösningen är lite väl pragmatisk. Antingen är något bra och tillåtet (eller kanske uppmuntrat), eller dåligt och otillåtet. Om man säger att något är bra men måste fortsätta vara tekniskt förbjudet, så blandar man bort korten - även om det är det som går att göra omedelbart.

Missförstå mig rätt nu. Per Bolunds motion är ljusår och milsvidder framför något som kommit från regeringen i den här frågan. Den är också snarlik Piratpartiets valmanifest i delar av det som den konkret föreslår, till exempel med skadeståndsmöjligheter för avsiktligt defekta (läs DRM-skadade) produkter. Däremot går den inte tillräckligt långt i att legalisera fildelning - både upp- och nedladdning - och saknar den djupare bakgrunden. Vidare skulle Piratpartiet aldrig föreslå en expanderas kassettersättning - pp hävdar tvärtom att den ska väck fortast möjligt.

Karl Sigfrids motion, å andra sidan, har allt vad djup bakgrund man kan önska sig - se Christian Engströms kommentarer, till exempel - men jag saknar ett litet speciellt klargörande. Motionstexten säger "släpp fildelning fri", men rubriken säger "avkriminalisera". Här visar båda motionerna på en viktig lucka, och det är den civilrättsliga upphovsrätten. Det räcker inte att avkriminalisera om man ska släppa fildelning fri.

Justitiedepartementets fultolkning och överimplementation av IPRED1 öppnar för privat rättsskipning i form av utpressningsliknande civilmål från upphovsrättsindustrin. Då spelar det ingen roll om fildelning är avkriminaliserat - det måste uttryckligen undantas upphovsrättsmonopolet helt och hållet. (Sedan får vi se om alliansregeringen bryr sig om det spanska fallet i EG-domstolen om Promusicae v. Telefónica, där både Kommissionen och generaladvokaten har gett svenska justitiedept en stor fet tumme ner för överimplementationen.) Med Renforsutredningens förslag till indragning av budbärarimmuniteten skulle man nå samma resultat om inte upphovsrätten hade skalats ner på riktigt, även civilrättsligt.

Den invändningen gäller Per Bolunds motion också.

Karl Sigfrid jämför själv motionerna, för övrigt. Jag håller med om att kunder väljer bort DRM-skadade alternativ på egen hand - men det är just därför vi ser sådan utbredd fildelning. Det finns bara avsiktligt defekta medieprodukter på marknaden just nu, som skadar konsumentens utrustning i varierande grad. I vilken annan bransch som helst skulle det här varit oacceptabelt. I vilken annan bransch som helst är det en självklarhet att man som konsument ska kunna få upprättelse om man köper en avsiktligt defekt produkt.

Å andra sidan håller jag å det starkaste med Karl om att det är ett tankefel att anta att dagens inkomstnivå till upphovsrättsindustierna på något sätt skulle vara normativ, och att staten har en skyldighet att med regleringar upprätthålla den inkomstnivån. Kan man inte sälja en tjänst eller produkt som någon är beredd att betala för -- om man inte kan tillhandahålla en värdedifferential för att blanda marknads- och fysikspråk -- så har man inget existensberättigande som företag.


Det finns två andra motioner som jag vill nämna också. Den ena kommer från Mehment Kaplan (mp) mfl, och heter Stoppa Övervakningssamhället. En av få motioner som visar på en samlad bild av vad som händer just nu, på den erodering av personlig integritet som pågår på alla nivåer, och framför allt på den brist på hänsyn till proportionalitet och effektivitet som tas när nya integritetskränkningar lagstiftas. Man pekar också på hur Europakonventionens skydd för privatlivet konsekvent åsidosätts. Den här motionen är också piratpolitik, den skulle kunna kommit från pp.

(Som exempel: UK Home Office konstaterade nyligen att fler brott inte klaras upp i ett område som har hundratals övervakningskameror, än ett område som inte har några alls -- och att där kameror minskar brottsligheten med 5%, så minskar gatlyktor den med 20%. Läs det där igen: hårda data från den kameratätaste nationen på planeten, från den myndighet som har störst intresse att få budget till ännu fler kameror, visar entydigt att övervakningskameror inte hjälper nämnvärt att VARKEN förebygga ELLER beivra brottslighet, och att enkla gatlyktor är fyra gånger effektivare.)



Sist men inte minst handlar två olika motioner från Eva-Lena Jansson (s) och Monica Green (s) om att se till att få bredband till alla hushåll. Tja, alla vill kanske inte ha det - vi har ju fortfarande hushåll utan kommunalt vatten och avlopp, och till och med hushåll utan ström. Men visst finns det enkla saker man kan göra för att förenkla bredbandsutbyggnaden. En av de allra enklaste, och också billigaste, är att lägga svart fiber varje gång man gräver någonstans av annan anledning.

Att satsa på bredbandsutbyggnad hade varit mycket mer framåtblickande än att lägga gud vet hur många miljarder på det fiasko som heter digital-TV. Tablå-TVn kommer att vara död om tio år, utantaget de allra mest tidskänsliga händelserna som sportsändningar (och förmodligen kommer de också att gå genom fiber ändå).


Andra bloggar om: miljöpartiet, moderaterna, piratpartiet, socialdemokraterna, motioner, bredband, fildelning, upphovsrätt, övervakningssamhälle, 1984, kameror, Karl Sigfrid, Per Bolund, Mehmet Kaplan, Eva-Lena Jansson, Monica Green

Mer om kontrollsamhällets sårbarhet

Föreställ er att någon hackade det här systemet som en del av en större attack. Samhället skulle vara utslaget.

Decentraliserad resiliens, modell Internet, är alltid att föredra.

Botten är inte alls nådd

Sony BMG gråter ut i E24 om att botten nu äntligen är nådd för skivbranschen.

Samtidigt rapporteras det att både Radiohead och Nine Inch Nails nu jublar över att vara fria från skivbolagen - som de närmast är rosenrasande ilskna på - och vänder sig direkt till fansen.

För att snabbt analysera situationen:

Fansen har sedan länge lämnat skivbolagen och hatar dem inte bara innerligt rent personligen, utan så långt att nya politiska partier bildas runt om i Europa för att med lag dra tillbaka deras privilegiebrev.

Nya artister hatar skivbolagen så innerligt att de vägrar ha något med dem att göra, utan letar i stället upp helt nya affärsmodeller för att kunna livnära sig på sitt artisteri. Vissa har levt i tio år på att lansera sin musik på ställen som The Pirate Bay.

Nu väljer även gamla, respekterade artister att vända skivbolagen ryggen - och dessutom ropa ut det som en seger för musiken.

Är då skivbolagen bara missförstådda änglar? Knappast.

Samtidigt noterar nämligen Stockholms Stad att de stora skivbolagen är de som affischerar mest olagligt och därmed kostar skattebetalarna massor av pengar, och Pirate Bay polisanmäler upphovsrättsmaffian för rena infrastruktursabotage. Skivbolagen är innerligt hatade för att de har lurat alla, missbrukat alla förtroenden, medvetet kommit med defekta produkter som infekterat miljontals datorer, följer lagen när den passar dem, och nu ägnar sig åt rena maffiametoder.

Nej, Sony, botten är INTE nådd. Botten är nådd när den före detta skivindustrins monopolaggressioner och fall står som ett case study i ekonomisk historia i MBA-kurserna. Vi har fortfarande fem-tio år kvar dit.

Case in point: skivbolagen har fortfarande en inkomst. När den äntligen är borta, kanske vi kan få tillbaka musiken och artisterna igen. (Och tro inte för en sekund att den lagstiftade inkomsten, som kassettersättningen, kommer att vara kvar.) Skivbolagen har tappat hälften av sin inkomst. Den andra hälften återstår alltså fortfarande.

Det här är en så smutsig och självgod bransch att den behöver förlora sin syre- och blodtillförsel och sedan hängas att torka. Ingen annan bransch har lyckats lagstifta sin rätt till inkomst när skattebetalare köper konkurrenters produkter.

Läs även trådar på Piratpartiets forum och Opassandes kommentarer.


UPPDATERING: Basic personligt har läsvärda kommentarer också.

UPPDATERING 2: Missa inte Thomas Tvivlarens kommentarer på samma topic. Långt och läsvärt.


Andra bloggar om: Piratpartiet, skivbranschen, Sony, äckliga monopolister, upphovsrätt, fildelning, Nine Inch Nails, Radiohead

Amerikanska företag KRÄVER svensk lagändring

Frendo har med en otrolig tenacity grävt fram remissvaren på justitiedepartementet fultolkning av IPRED1.

Där framgår bland annat att AmCham, som är en del av amerikanska handelskammaren och företräder amerikanska intressen i Sverige, KRÄVER att svensk lag ändras så att amerikanska företag gynnas.

"AmCham kräver därför att denna bestämmelse uttryckligen införlivas i den svenska lagen om upphovsrätt."

"...artikeln [manar] till kreativa lösningar på piratverksamheten på Internet med hjälp av tekniker under utveckling utan att lägga en orimlig börda på vare sig Internetleverantörer eller deras användare. Sådana lösningar kan visa sig kostnadseffektiva och i Internetleverantörernas fall verka minimalt inskränkande på kundens Internetupplevelse."

Detta trots att lagen som amerikanska kräken kräver med all sannolikhet är olaglig enligt europeisk lag. Trots detta kräver amerikanska intressen att få bestämma över svensk lagstiftning.

För att uttrycka mig diplomatiskt: Ät min skit.

Lagstiftning ska det bli, men inte den sorten ni tänkt er.

Miljörörelsen borde förstå piratrörelsen bättre

Miljörörelsen, eller de gröna, eller vad man vill kalla dem, är visserligen de som har argumenterat hårdast för fri fildelning i den svenska riksdagen. Eller rättare sagt, de har inte argumenterat för fri fildelning över huvud taget. De har argumenterat för fri nedladdning samtidigt som man säger att uppladdning fortfarande ska vara kriminellt, fast lite mindre kriminellt.

Det är visserligen ett steg framåt, men man förväxlar fortfarande upphovsrättsmonopolet med äganderätt - nu så sent som i en nyligen inlagd motion av Per Bolund, Max Anderssson mfl.

Miljöpartiet har alla förutsättningar att förstå vad det faktiskt är vi pratar om. Ändå tittar de bara på fenomenet genom en hushållspappersrulle.

Miljöpartiet protesterar mot att vår ekonomiska modell behandlar vissa saker som oändliga, när de i själva verket är starkt begränsade. Till exempel utsläppsabsorbtionsmöjligheter. Det är hela basen för miljörörelsen.

Piratpartiet protesterar mot att vår ekonomiska modell behandlar vissa saker som starkt begränsade, när de i själva verket är oändliga. Och mot den sociala kostnad i nedmonterad rättssäkerhet som krävs för att upprätthålla den starka ekonomiska begränsningen av de saker som i själva verket kan mångfaldigas perfekt till ingen kostnad alls.

Så länge mp pratar om upphovsrätt och äganderätt i samma mening, så har man inte förstått den här fundamentala ekonomiska principen. Äganderätt handlar om saker som är begränsade. Upphovsrätt om saker som inte är det.

(Sedan finns det andra ideologier som håller med piratrörelsen utifrån sin egen världsbild. Mp är hittills närmast att förstå helheten om vad piratpartiet egentligen pratar om. Liberala Ungdomsförbundet har förstått vår ideologi utifrån individens rätt att inte övervakas av staten, och utifrån ett statsgransknings- och maktbalansperspektiv - något som mp å andra sidan inte alls snappat upp. Och ytterligare tredje förbund har plockat upp aspekten av att vi slåss för medicin för tredje världen och mot kunskapsmonopol.)

Andra bloggar om: miljöpartiet, piratpartiet, kapitalism, liberala ungdomsförbundet, patent, upphovsrätt

Keynote och presskonferens

Torsdagen var intensiv. Jag var keynote speaker på MindTrek, en konferens för nya medier i Finland.

Det var rätt uppmärksammat i finsk media att jag skulle komma dit - finska TV1 (YLE) körde ett reportage dagen innan min keynote som uppvärmning (börjar runt 80% in i programmet, eller läs här för transkript) och finska motsvarigheten till Dagens Industri gjorde ett reportage i sin IT-bilaga som är helt oläsligt eftersom det är på finska om "piraattikapteeni Rick Falkvinge".

Konferensen hade skickat ut ett entusiastiskt pressmeddelande om att jag skulle dit och keynota, också.

Själva keynoten gick bra (fotoalbum, de fem första fotona), det var ett rum för 250 personer som var fullsatt. Inte den största crowd jag pratat för, men relativt internationell - det var beslutsfattare inom nya medier där från 12 länder. Jag noterade bl.a. att en person i Nokias ledningsgrupp, som jag kände sedan tidigare, satt i publiken.

Därefter presskonferens. (Under keynotens publikfrågor bad arrangörerna alla journalister att vänta med frågorna till presskonferensen efteråt - tydligen hade intresset varit rätt stort). Runt ett dussin reportrar ställde blandade frågor i 45 minuter - ganska insatta frågor, också - och sedan var det exklusiva intervjuer med YLE och Helsingin Sanomat (Finlands största tidning), i tur och ordning. Då var klockan redan 12 - min keynote hade börjat 0930. Hur som helst, mästerligt arrangerat av konferensarrangörerna att ha såpass koll på hur media vill möta talarna. Intensiv morgon.

Det gick att hitta både blogginlägg och traditionell media om keynoten efteråt, i vanlig ordning. Dessvärre är jag dålig på att läsa finska, så jag uppskattar särskilt blogginlägget på engelska :-) Jag har iaf förstått att "Piraattipuolue" är "piratparti", kanske "piratpartiet".

Efter en snabb lunch där jag bl.a. mötte folk från Mozilla Foundation, FSF, EFF, FFII och Wikimedia var det dags för slutpanel för konferensen, blandade frågor i en riktigt bra sammansatt panel av affärsfolk och akademiker om hur marknadsläget ser ut framöver.

Därefter mottagning i Tamperes stadshus för ett gäng utvalda, med någon representant för staden (jag uppfattade tyvärr inte vem, förmodligen borgmästaren eller kommunalrådet eller nåt sånt). Därifrån var det taxi till flygplatsen och hoppflight hem. Sov hela flygresan. Somnade som en stock när jag kom hem.

Snabbväxandast i världen!

Kanadeniska National Post skriver:

Thanks to proportional representation, youths around the world are turning to a political movement and a political party that can speak to their needs and aspirations: the Pirate Party.

Now the fastest growing political party in the world, the Pirate Party offers youth the right to download pirated music and movies --a basic human right, it argues. The Pirate Party -- which says it will support any ideology in a coalition government, as long as it gets its way on free downloads -- is credited with influencing the Swedish election last year. This year it surpassed the Swedish Green Party in members, and in 2009 it is expected to be the Hot New Thing in European Union-wide elections.

The Pirate Party now has affiliates around the world, including in Canada.

Ok, de har inte riktigt fattat det här med att det är mer än "rätten att ladda ner film och musik", och att vi passerade mp är visserligen tekniskt korrekt, även om detaljerna går att diskutera. (Vi har redovisat fallande siffror sedan dess under 2007, och mp har inte redovisat några nya siffor alls - de redovisar bara en gång om året.)

Hur som helst är det såinihelvete kul att få sitt ininitativ för medborgarrätt beskrivet i en kanadensisk tidning som "snabbast växande i världen" och "förväntas bli nästa stora hit".

Nyheten ligger även på Piratpartiets förstasida.